Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Om Grekland kan man säga mycket, nu i finanskrisens dagar, men nu har grekerna gjort något fantastiskt. Med kraftiga medel försöker man stoppa konvojen Ship to Gaza.

Det här är lika oväntat som välkommet, för när resten av världen tävlar om att ensidigt hata Israel så hade jag inte trott att något land skulle våga detta.
Aktivisterna ombord är förstås uppbragta. Det var ”skrämmande” säger de, när soldater kom ombord med tunga vapen. Om man är så lättskrämd kanske man inte ska gå med i en aktion vars yttersta syfte är ett angrepp på den kanske främsta militärmakten i världen, Israel.
Aktivisterna säger visserligen att syftet är humanitärt, och jag tror säkert att många av dem verkligen tror att de deltar i något gott. Men de är förledda av starka, onda krafter som de naivt förväxlar med något gott. Bland dessa förledda stackare hittar vi ”kända svenskar”, såsom författare, politiker och en biskopen i Stockholm.
Så här är det:
  • Israel är en demokrati med mänskliga rättigheter. Israel är inte perfekt och gör många fel, men ingen demokrati är perfekt. Och i alla krig begås fel av båda sidor. Att de allierade begick fel och övergrepp i andra världskriget är inget skäl att sympatisera med Nazityskland.
  • Israel kämpar för sin överlevnad. Naiva västerlänningar förstår inte varför Israel inte anstränger sig för att framstå i bättre dager. Vid bordningen av förra Ship to Gaza, som iscensattes av islamistiska krafter, så hette det att Israel förlorade anseende i världen. Det gjorde man förvisso. Men anseende är en lyx som Israel inte har råd med. Israel kämpar för sin överlevnad i kamp med krafter som vill förinta det judiska folket. Israels första prioritet är att skydda sitt folk från utplåning.
  • Israel befinner sig i krig. Raketer avfyras regelbundet mot israeliska civila, från det Gaza, och det Hamas, som västvärlden hyser så varma känslor för. Israeliska civila skulle också regelbundet slitas i stycken av islamska självmordsbombare om inte Israel byggt den mur som så hatas av västerlandets intellektuella.
  • Eftersom Israel befinner sig i krig har Israel rätt att borda konvojer som seglar mot dess territoriella gränser och även att döda palestinska ledare med riktade anfall.
  • Kriget mot Gaza som genomfördes häromåret beskrevs i Sverige som ett folkmord. I själva verket gjorde israelerna stora ansträngningar för att minimera antalet civila offer. Det framstår som självklart när man ser att antalet dödsoffer på den palestinska sidan var dryga tusentalet (såvitt jag minns, men det var ändå i den storleksordningen). Hade Israel försökt utplåna befolkningen på ett så litet område skulle dödsoffren förstås ha kunnat räknas i hundratusental. Jämför med de allierades terrorbomningar i Tyskland och Japan under andra världskriget. Flera fakta som rapporterades som övergrepp under kriget, som Israels angrepp på ett FN-sjukhus, visade sig senare vara felaktiga. Att Hamas begick övergrepp och mördade civila under kriget har heller inte uppmärksammats särskilt mycket här.
  • Det finns inget ”Palestina” som det beskrivs i västerlandet idag. Fram till helt nyligen var det självklart att ”palestinier” var synonymt med judar. Palestina var en provins i det romerska riket, och det var självklart att det främst var en judisk provins. Därefter skedde många strider och erövringar – bland annat korstågen – fram till dess att britterna förvaltade det palestinska mandatet. Vid den här tiden hade dagens ”palestinier” ingen stat. Det bodde både judar och araber i området. Med ”palestinier” menades i allmänhet judar. Staten Israel bildades med mandat från FN, som normalt är heligförklarat i Sverige. Judar och araber skulle dela på området. Men araberna vägrade och krigade istället. Resultatet blev att Israel vann och kunde bilda sin stat. Arabstaterna försökte flera gångar anfalla Israel men förlorade varje gång. Istället skapade man flyktingproblemet, genom att vägra assimilera de arabiska flyktingarna från krigen. Istället fick de etiketten ”palestinier” och används cyniskt som ett medel för att attackera Israel. Genom att kräva att de ska få ”återvända” till Israel – något som är helt omöjligt – kan man sätta press på Israel. Genom att kräva att de ska få bilda en stat som blir en avskjutningsramp för attacker mot Israel kan man också få Israel att framstå som intolerant i västerlandets ögon. Araber och (dagens) palestinier är experter på propaganda.
Mot bakgrund av detta framstår det som djupt omoraliskt att stödja Israels fiender. Israel är ett land under angrepp; ett land som slåss för sin överlevnad. Genom att konstant uppmärksamma och fördöma tvivelaktiga handlingar som Israel begår i kriget, medan man konstant överser med angriparens övergrepp, så är man orättvis och orättfärdig, och stödjer i praktiken en grupp totalitära regimers ansträngningar att utplåna en liten demokrati.
Därför är Greklands hjälp till det ansatta och attackerade Israel mer än välkommet. Tack, Grekland!

Dataspel med fiktiva figurer kan klassas som barnporr, enligt den svenska lagen.

Kriterierna som måste uppfyllas är att materialet ska föreställa barn, vara avsett att fungera upphetsande och ha ett pornografiskt element. 

Det säger en professor i civilrätt i artikeln.

Men Svenska Dagbladets ingress på förstasidan av webbupplagan innehåller en bild ur ett spel. Bilden föreställer fiktiva, lättklädda flickor. Bilden föreställer barn, ett av barnen ligger i en sexuellt utmanande ställning iförd underkläder, vilket uppenbarligen är avsett att fungera upphetsande och därmed verkar bilden kunna ha ett barnpornografiskt element. Vem kommer nu att se till att detta prövas i domstol genom att polisanmäla SvD:s ansvarige utgivare för innehav av barnpornografi? Men kanske kan även alla andra som hanterat bilden åtalas? Och, slutligen, jag har just erkänt att jag tittat på bilden och därmed eventuellt är en brottsling, liksom alla andra som sett på webbsidan – åtminstone om vi tittar på den mer än en gång. För säkerhets skull tänker jag inte titta på SvD:s webbsida mer på ett tag, nu när jag insett att det kan vara ett brott. Nu tvivlar jag på att en åklagare kommer att spåra alla som sett på SvD:s webbsida och åtala dem. Men man vet aldrig. I kampen mot barnpornografi är inga hinder för stora.

Så, vem anmäler? Vem ser till att detta prövas i domstol? Eller tänker jag fel någonstans? Var, i så fall?

SvD

Tack, USA!

”Med USA för frihet – Tack, USA!” stod det på ett klistermärke som producerades under de mest kommunistiska åren på 70-talet. Jag hade länge ett sådan kvar i min ägo, trots att klistret redan torkat in, för jag tyckte så mycket om det. USA må inte vara perfekt, för vem är det, men nationen har stått som ett skydd mot världens diktatorer i ett sekel. I detta värv har Amerika självt ibland begått tveksamma och ibland omoraliska handlingar. För detta har man, av den självrättfärdiga vänstern, utnämnts till källan till ondska i världen, medan samma vänster tagit verkliga diktatorer som Stalin, Pol Pot, Castro och många fler till sin barm.

Nu står USA tack och lov fortfarande som ett värn mot de onda krafterna, när man stoppat ett fördömande av Israel i FN. Hela världen hatar det Israel som är en tolerant demokrati ansatt av hatiska och numerärt överlägsna fiender som vill avsluta det verk Hitler startade. Hamas, Hizbollah och Iran är en triad som liknar hin håle själv, men det rör inte världen i ryggen. Istället öser man sitt hat över det lilla, hotade Israel. Hur orättfärdig kan man bli?

Tack USA, för att ni fortfarande vågar stå på rätt sida! Det betyder att hoppet inte är ute. Ännu.

SvD

Tokvänstern goes Internet

En mobb bestående av kommunister, anarkister, USA-hatare, kändisar och skådespelare, konspirationsteoretiker och antisemiter löper just nu amok. De har funnit en ny gud, Julian Assange, och för honom är de beredda att gå över lik. Nu går denna mobb, som med sina högafflar och facklor är omöjliga att resonera eller debattera med, till attack på Internet. Ja, tokvänsterns nya arena tycks vara Internet. Internet tycks bli det nya mardrömslandet, med obehaglig kontakt med den verkliga världen.

Det lustiga är att lilla Sverige nu plötsligt blivit måltavla för denna mobb. Lilla Sverige, som vill alla så väl. Vi är väl föregångslandet? Nu utmålas vi plötsligt som USA:s lakej. Hu, så hemskt! Hade det varit Rysslands eller Kinas lakej må det väl vara hänt. Men USA:s! Det går för långt!

Hur ska vänstern här hemma ställa sig till denna mobb? Mobben gillar ju Assange (= rätt), men den hånar feminsmen i Sverige (= fel). Den hånar kvinnor som känner sig sexuellt kränkta (= fel), men den kritiserar Sverige för att tidigare ha hjälpt CIA, i ett helt annat fall (= rätt). Varje feministisk socialist måste frukta personlighetsklyvning här. Vad göra? Kanske lika bra att lämna landet och hoppa på nästa Ship to Gaza, som lär organiseras nu. För Israel hatar väl alla?

Mobbens uppfattning om världen verkar för övrigt vara hämtad ur en ordinär amerikansk politisk thriller. Konspirationsteorin är så larvig att ingen seriös betraktare kan annat än skratta åt den. Åklagare Marianne Ny styrs av CIA. Ja, hejsan!

Sen kan jag tycka att Sverige har förtjänat att ställas i skamvrån. När våra egna, goa pojkar hotas av utlämning till Grekland, misstänkta för mord, då är vi snara att tala om hur rättsosäkert Grekland är. Vare sig det var rätt eller fel får vi nu känna hur grekerna kände sig då.

Sverige låter en enhällig kader av poliser, psykologer, psykiatriker, åklagare, försvarsadvokat, domare och andra experter döma Thomas Quick för ett antal mord, trots att vilken nykter person som helst kan se att han troligen inte utfört ett enda av dem.

Sverige dömer Christer Pettersson i tingsrätten, på hustruns utpekande, trots att hustrun natten efter mordet sa att hon inte sett ansiktet på mördaren. Han frikänns dock i hovrätten. Trots detta tror de flesta svenskar att Christer Pettersson var skyldig. Pettersson halkade in på ett bananskal i utredningen. Han liknade fantombilden på en person som sen visade sig aldrig ha existerat. Mördarens ”rullande” gång lades till av förhörsledare i efterhand.

I Sverige döms en översättare för att ha innehaft teckningar av barn. Teckningar, alltså – skapelser ur fantasin. När får vi tankeförbud?

Sverige nekar läkaren och obducenten att få tillbaka sina läkarlegitimationer, trots att de fått sina liv förstörda av en skrivning i ett domslut – ett domslut som är högst tveksamt, men som inte kan överklagas eftersom domen var friande.

I Sverige kastades många män i fängelse därför att enhälliga experter intygade att ”barn inte kan ljuga”. Idag vet vi att ”bortträngda minnen” knappast existerar, men många män dömdes till skam därför att psykologer suggererade barn till att ”minnas” övergrepp som aldrig skett.

Listan över tokigheter kan göras lång. Jag är rädd att om man har oturen att hamna i en utredning i Sverige och blir misstänkt, så är risken mycket stor att man blir fälld, vare sig man är skyldig eller inte.

I den meningen kanske Assange faktiskt har skäl att frukta utlämning till Sverige. Och om debatten gällde detta vore det ok. Men istället griper mobben högafflar och facklor och gafflar (!) om att det hela är en konspiration iscensatt av CIA. Dessutom hånar och hänger de ut två unga kvinnor, som faktiskt kan vara brottsoffer, och hånar och smädar dem. Det är inte trevligt.

Gud nåde den som råkar i mobbens onåd på internet. Eller den som har avvikande åsikter (för det kan man bli förföljd i åratal av mobbargruppen Vetenskap och folkbildning). Internet blir ett slags gatlopp, styrt av dem som pratar högst om frihet på internet, men som själva tar sig denna frihet och använder den till att skada, trakassera och krossa alla motståndare, samt till att stjäla musik och film, förstås.

SvD

P.S. Antisemiter? Ja, vissa framhäver att judarna på Bonniers (!) skulle ligga bakom avslöjandet om Assange. Puh!

Minns ni Iran?

Minns ni hur det var i Iran när shahen störtades? Jag minns. Medierna var lyriska över folkets revolution mot den förhatliga shahen av Iran. Mitt i firandet flög exilledaren ayatollah Khomeini från Frankrike till Iran för att ta över. Resten är historia. Trots att jag själv inte ännu var vuxen vid det tillfället minns jag att jag sa i skolan: Tror ni verkligen att folket kommer att få frihet med honom? Detta trots att jag inte visste vem Khomeini var, då. Klarsynt? Döm själv.

Många år senare åkte jag med en iransk taxichaufför i Stockholm. Han berättade, självmant, hur mycket han och hans gelikar ångrade att de stött den muslimska revolutionen i Iran. De hade varit så naiva. Nu levde han i exil i Sverige.

Jag önskar egyptierna frihet och demokrati, precis som jag önskar att iranierna ska få det, och jag hoppades att irakierna skulle få det när Saddam störtades. Men en sansad åskådare måste inse att vi inte vet hur detta går. Kommer islamisterna att ta över? Eller någon annan?

Vänstern bryr sig inte, på sitt vanliga ansvarslösa sätt. Det är som om de inte inser att om en rad muslimska länder får islamistiskt styre kan det leda till ett tredje världskrig om dessa attackerar Israel. Judarna kommer nämligen inte denna gång att gå som lamm till slaktaren, som de gjorde i tredje riket. De kommer att försvara sig till sista blodsdroppen. En sådan konflikt kan omöjligt lämna USA, Kina och Ryssland utanför. Den riskerar också att få inbördes strider att flamma upp i Europa, när muslimer attackerar judar och staterna tvingas ingripa för att skydda judarna, alternativt de själva tvingas försvara sig.

Låt oss hoppas att det blir fred och demokrati i Egypten. Låt oss glömma vänsterns rosenröda revolutionsdrömmar, där människoliv inte betyder någonting. Men att Egypten skulle kunna hoppa direkt in i öppen demokrati förefaller osannolikt. Vi kan bara vänta och se. Och de som har inflytande kan söka vägar att stödja demokratiska krafter. Därav USA:s vacklande hållning. Låt oss hoppas på det bästa, men vara förberedda på det värsta.

SvD

Den som läser denna blogg ibland vet att den innehåller de mest skiftande åsikter. Jag försöker vara klarsynt, men det är förstås mina egna åsikter jag framför. Min uppriktiga ansträngning är dock att försöka analysera och utreda saker så klarsynt jag kan – att inte rusa med något drev, utan att faktiskt tänka efter. Har jag fel försöker jag erkänna det. Är jag osäker försöker jag erkänna det. Ibland ser jag som min uppgift att motverka en övervikt av orättvis information. Det främsta exemplet på det är nog Mellanöstern-konflikten. Eftersom den bild som framförs i medier och på de flesta bloggar är så tendentiöst Israelfientlig anser jag att det är min plikt att framföra den motsatta åsikten. Det gäller även USA-hatet i Sverige och i världen, där allehanda diktatorer och terrorister behandlas med silkesvantar, men USA:s minst misstag får människor att tugga fradga. Där tycker jag min uppgift är att balansera debatten, och ta upp självklarheter som att en demokrati är bättre än en diktatur.

Hur gick det då under 2010? Ja, helt automatiskt har jag fått statistik från WordPress, precis som andra bloggare, och jag presenterar den här. Roligt är det att så många ändå läst vad jag skrivit. Om det har någon betydelse i det stora hela, det vet jag inte. Men åtminstone har det känts bra och rätt att få presentera sina genomtänkta åsikter. Och jag står fortfarande för dem alla, såvitt jag kan komma ihåg.

Statistiken från WordPress:

The stats helper monkeys at WordPress.com mulled over how this blog did in 2010, and here’s a high level summary of its overall blog health:

Healthy blog!

The Blog-Health-o-Meter™ reads Wow.

Crunchy numbers

Featured image

A helper monkey made this abstract painting, inspired by your stats.

A Boeing 747-400 passenger jet can hold 416 passengers. This blog was viewed about 6,000 times in 2010. That’s about 14 full 747s.

 

In 2010, there were 53 new posts, growing the total archive of this blog to 70 posts.

The busiest day of the year was June 8th with 486 views. The most popular post that day was Har du slutat slå din fru?.

Where did they come from?

The top referring sites in 2010 were svd.se, dn.se, expressen.se, theclimatescam.se, and WordPress Dashboard.

Some visitors came searching, mostly for klarsynt, fildelning, ingela rådestad, fn ufo, and julian assange konspiration.

Attractions in 2010

These are the posts and pages that got the most views in 2010.

1

Har du slutat slå din fru? June 2010
8 comments and 1 Like on WordPress.com,

2

Tjuvarnas marknad January 2010
37 comments

3

Information ska vara fri! November 2010
7 comments

4

Fruktansvärt ensidig bild June 2010
14 comments

5

Knappast någon ockupation August 2010
11 comments

Väder kan vara klimat!?

De klimattroende förnekar sig inte. I Expressen uttalar sig en PR-konsult och säger att klimatförändringarna fortgår, trots det minskade medieintresset. Vad vet en PR-konsult om det? Är hon ”forskare”? Normalt krävs av de troende att man ska vara ”forskare” för att få yttra sig – såvida man inte har den rätta tron, förstås.

I artikeln får, som vanligt, bara de troende yttra sig om varför klimatfrågan dött i medierna, och hur olyckligt detta är. Och då gör de sig skyldiga till uttalanden som är både avslöjande och pinsamma:

  • ”Många kopplar, felaktigt, samman väder med klimat”, säger en ”informatör” på miljödepartementet.
  • - När kommer klimatfrågan åter upp på löpsedlarna? frågar man PR-konsulten. ”Vid en extrem väderhändelse”, svarar hon.

Men man säger ingenting om att det är felaktigt att tolka en extrem väderhändelse som klimatförändringar. Eftersom väder inte är klimat kan en extrem väderhändelse förstås inte tolkas som bevis på klimatförändringar. Ändå är det vad medierna gjort hela tiden. Orkaner, skogsbränder i Australien och till och med tigerattacker i Inden (Aftonbladet) har påståtts bero på klimatförändringar trots att bevis för detta totalt saknas.

Ändamålen helgar tydligen medlen? När en skeptiker tolkar kallt väder som argument mot klimatförändringar, därför att alla troende entydigt sagt att vi skulle få vänja oss vid snöfria och milda vintrar, då är det fel! Förstås.

När de troende tolkar extrema väderhändelser som bevis på klimatförändringar, då är det välkommet eftersom det för klimatfrågan åter till agendan.

Är det konstigt att denna religion väcker frustration och misstro hos oss som inte okritiskt sväljer allt från överheten? Väder kan vara klimat, men bara när det passar.

Expressen

Nu löper konspiratorikerna amok. Deras hjälte Julian Assange är snärjd av onda krafter, och nu är vad som helst tillåtet för att rädda deras Jesus-gestalt.

En del konspiratoriker är övertygade om att CIA på ett eller annat sätt kontrollerar det svenska rättsväsendet. Åklagare Marianne Ny skulle styras av CIA. Kommentarer är överflödiga. Kanske har konspiratorikerna sett för många amerikanska filmer där poliserna kallas in till sin chef och får veta att de ska sluta fråga, eftersom CIA säger så?

Andra tycks, om jag tolkar saken rätt, vara övertygade om att de två unga kvinnorna i socialdemokratiska Broderskapsrörelsen som gick i säng med Assange på något sätt skulle vara CIA-agenter (en agent är en person som verkar i någon annans intressen, ett vitt begrepp, alltså). Hur troligt är det att CIA skulle ha en eller två agenter placerade i Broderskapsrörelsen i Sverige? Dessa skulle alltså ha varit mullvadar som bara väntade på att få lura Assange? Eller också har de fått anbud från CIA om pengar för att förföra Assange? Utan att det kommer ut?

Andra av Assanges hänförda fans skrider till handling. Upprörda och kränkta vill de slå och skada. De ger sig på svenska officiella sajter, t.ex. justitiedepartementets. Det talar nu om ”krig”, dvs. de har alldeles tappat koncepterna. Deras paranoida världsbild får dem att löpa amok.

Dessa internets terrorister hävdar att målet med deras attacker är att hålla internet ”fritt”. Eller, med andra ord, för att hålla internet fritt tänker vi förstöra alla webbsidor som vi inte gillar. Det är den ”frihet” som totalitära krafter, från nazism till kommunism, vanligen föredrar.

Hur ser man då klarsynt på detta. Jo, man följer händelseutvecklingen och övervakar att allt går till som det ska, på ett rättssäkert sätt, dvs. Assange utlämnas till Sverige, lagförs för de påstådda brotten och får en rättvis rättegång. Han utlämnas till USA endast om det finns juridiska skäl till det – alltså enligt den rättsordning som beslutats i demokratisk ordning. I mina ögon förefaller det mycket osannolikt att Assange skulle utlämnas till USA.

Om det sedan förekommer justitiemord eller utlämningar utan riktiga skäl, protesterar man genom det skrivna och talade ordet, inte genom krigföring på internet.

Tyvärr är det samma arga, unga män som nu går till aktion som alltid dragits till våld i olika former, från hitlerjugend och rödgardister till ungdomsgäng och terrorister.

SvD SvD SvD SvD SvD

Vi är alla utbytbara

Lojalitet? Pliktkänsla? Glöm såna tankar! De tillhör förfluten tid, eller också har de aldrig funnits. Kanske är de bara en illusion? Majoren Björn sparkades från krigsmakten trots att han var lojal. Han avsåg tjänstgöra i Afghanistan. Han var meriterad och välutbildad och genomgick dessutom ytterligare kostsam utbildning för att kunna göra en kompetent insats i Afghanistan. Så vad var hans ”brott”? Jo, att han vägrade skriva på ett nytt avtal in blanco, utan några angivna villkor. Han ville, på helt rimligt vis, ha fackets syn på avtalet innan han skrev på. Då fick han sparken därför att försvarsmakten, liksom de flesta organisationer idag, vill bygga upp ett skräckvälde. Fruktan ska få in de små människorna i ledet. Fruktan för repressalier. Och nu har försvarmakten satt in en annons där man söker en ersättare till majoren, trots att saken inte ens är utagerad. Ytterligare ett sätt att signalera: Vi gör som vi vill! Den som vågar ifrågasätta kan direkt se sig om efter nytt jobb.

Vi är alla utbytbara. Det är lika bra att inse det. Vi är ingenting värda för våra uppdragsgivare. De vill inte ha något av oss annat än det de kräver. Allt tal om ”högt i tak”, ”medarbetarna vår största tillgång” och ”mångfald” är bara struntprat, om man inte går i ledningens ledband.

Och det här gäller inte bara försvarsmakten utan även andra organisationer och de flesta företag.

Men inse också, ni chefer, att all vår ”lojalitet” är spelad. Vi spelar med i spelet, från anställningsintervjun. Vi säger vad vi vet eller tror att ni vill höra. Är vi framgångsrika lurar vi er. Men vi känner ingen lojalitet med er. Vi är lojala enbart med oss själva. Vi ser vad vi själva kan få ut av vårt engagemang. Oftast är det pengarna, men också karriär och kompetens. Har vi chansen sticker vi till någon annan som ger oss bättre utbyte. Ni tror att ni lyckas köpa oss och utnyttja oss. Och det gör ni. Men bara för att vi måste sälja oss för vårt uppehälle. Har vi chansen biter vi er och ringlar iväg. Och vi njuter av det, om vi får chansen. Tänk på det när ni somnar leende och tror att ni lurat oss. Det har ni inte.

Det är bara dårar som visar äkta lojalitet idag. Den tiden är över – om den någonsin funnits.

SvD

Är det bara som det tycks eller är det mer och mer dumskallar som tar ledningen över oss? Försvarsmakten tycks ha behandlat en major sällsynt inkompetent och fyrkantigt. Den mycket erfarne majoren var välutbildad och gick på en utbildning för att sedan åka till Afghanistan. Men han ville inte skriva på ett nytt anställningsavtal där han förpliktade sig till utlandstjänstgöring utan att villkoren närmare specificerades: Hur länge? Hur ofta? Till vilken ersättning? Majoren ville avvakta fackets utlåtande innan han skrev på. Men han avsåg fortfarande att åka till Afghanistan, han ville bara inte skriva på ett avtal in blanco.

Då säger den skickliga försvarsledningen upp honom. De kastar alltså ut en erfaren, kompetent och tjänstvillig officer bara för att han retar gallfeber på dem genom att inte dansa efter deras pipa.

På samma sätt tycker jag det är i mitt företag – ett stort svenskt, globalt företag: Flinande korkskallar sitter i ledningen och hittar på dumheter. På kort sikt belönas de av marknaden, men de förbrukar allt förtroende hos de anställda som en gång burit upp företaget, men som nu behandlas som kanonmat.

Dessa nya ledare sjunger, dansar och showar på scenen. De behandlar oss som skolbarn. De anställda i fattigare länder, där karriären är en strid på kniven och familjens försörjning ligger i potten, dansar med och jublar. De vågar väl inte annat. Vi som jobbar på mogna marknader suckar åt stolligheterna. Vi spelar med för att inte göra oss omöjliga, men mellan skål och vägg säger man vad man tycker. Och man har förlorat allt förtroende för ledningen och all lojalitet med företaget. Hittar man något bättre tar man det snabbt.

Och i andra företag är det troligen samma sak. Och bland politikerna. Och inom vetenskapen, medier och andra makthavare. Och värst av alla är finansen och ekonomerna som driver världens ekonomi som om det vore ett avsnitt av lyxfällan.

Är detta dumskallarnas sammansvärjning? Håller vi på att förlora makten helt till flinande korkskallar?

SvD

Expressen

Äldre inlägg »

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.